Fler bilder :)

Besöken på soptippen. Barnen blev väldigt glada för gosedjuren.


Sunflower disigne både hårt arbete och god gemenskap...


Och en del bus!

Mitt liv på Caminul felix:

En rolig kväll i Hus 1. Där bor familjen som jag träffade i Långsjöby, alltså de som gav mig idén att åka.



En vanlig kvälls syssla :)
inte det lättaste med vandrarkängor.









Se vilken underbar hylla
KINDERÄGG!! Billiga va
dem också :)

Lite äventyr med
min amerikanska vän.
Just denna kvällen
blev vi överlistade av

en tvättmaskin.

Bättre sent än aldrig

Här kommer det bilder från Rumänien jag lovat er:
Själva resan:
Flyget mellan Göteborg och Budapest.
Just denna bild är tagen strax innan
landning Budapest, Ungern

Där efter tog jag tåget till
Oradea, Rumänien. Var
fantastisk solnedgång då.

Detta var vad som mötte mig. Nobel house och Caminul Felix Farm.
By nr 2 & By nr 1

Om ni tycker att ni känner igen er på den högra bilden, kan det bero på att den byn ser ut som ett svenskt bostadsområde.
Alla husen var Smålandsvillor.

Theranova protestverkstaden :

Jo, ni ser rätt!
Det hänger en hand
bland verktygen.

Casa minunata:

Samling, de använde
det svenska namnet!

Då va man i Götet igen

Nu sitter jag här i Göteborg och pluggar. Det är väl inte det roligaste men vad ska man göra. Det är ganska intressant. Har läst färdigt en av böckerna nu vilket betyder att jag ska göra några frågor och sen har jag gjort bort julplugget. Men frågorna får nog vänta till imorgon ev ikväll.

Ja, vad gör man mer i GBG så här nära jul. Jo trängs på olika affärer för att få tag i julklappar. Är ovanligt sen iår blev klar idag. Lite för sent för min smak egentligen, kanske därför jag känner mig lite stressad. Jag har ändå bara köpt 3 st julklappar i år. Gott det är inte så mycket pengar. jag behöver ju spara inför våren och kommande tider ;)

Nu ska jag gå ut o se om det är middag, luktar så. Soft att få maten lagad :)

Sista veckan i skolan för denna terminen

Denna veckan har jag varit i Örebro. Märkligt att vara tillbaka igen. Kom till en lägenhet i kaos, pga renovering. Blev väldigt fint även om det finns några fel. Ja så varför va jag då i Örebro, jo jag hade en vecka kvar i skolan. Den har bestått av praktikredovisningar. Väldigt intressant att höra vad de andra har gjort. Gick bra att redovisa min del också.

Idag hade vi julavslutning, hihi min första avslutning för denna utbildning eftersom jag har missat de andra. :) Var en väldigt bra avslutning med tänkbara ord och ett fint sätt att berätta julevangeliet. Trevligt. Nästa avslutning så får jag mitt bevis på att jag är fritidsledare :) jag längtar verkligen dit.

Mera jobb!

Ja men då har det nästan gått en vecka sen jag skrev sist. Väldigt var dålig jag är på att uppdatera denna när jag är i Sverige. Betyder väl bara att jag har annat att göra. Just nu har jag kommit hem från en cellgrupp. Var väldigt mysigt, fick mig att tänka tillbaka på Storuman tiden och alla härliga cellgruppssamlingar vi hade där. :)

Ja vad har jag mer gjort, jo JOBBAT, kalas * 2 och jobbat lite mer. Pluggat mellan varven med. Galet va allt är stressigt nu borde egentligen ha gjort en redovisning redan men jag har fått rycka in o jobba så har inte hunnit. Men i helgen har jag tagit ledigt, eller strukit mig från listan så att inte jobbet ringer mig, tänkte plugga hela fredagen och sedan faktiskt ta en ledig helg. Känns som att det kan vara skönt att ha de med. Har ju inte varit ledig och haft oplanerad dit sen någon gång i mitten av oktober. :) då må det vara hänt att man missar lite pengar, måste ta tiden o vila också.

Nu ska jag ta tag i alla bilder jag tog i Rumänien så att jag snart kan lägga upp dem här på bloggen. Ursäktar för de inte kommit upp än. Skyller på datastrul och glömska .De är på väg

Ingen vila här inte

Så vad har jag gjort sedan jag kom hem? Jo hela måndagen använde jag till att förstå att jag var hemma igen, galet va trött jag var. Inte klokt alls. Helt borta somnade så fort jag la mig ner. Men men.. just ja jag grejade saker som behövde fixas så som att ge Sunflower sina saker, fixa jobb. Fick göra en ansökan fast de inte hade gett mig den infon först. Rätt irriterande. Hur som under tisdagen ringde de mig och sa att jag hade blivit uppskriven på bemanningens inringningslistan men att de ändå ville prata med mig innan det. Så det bestämdes att jag under onsdagen skulle komma på en liten intrevju/info möte. Men så onsdag morgon så ringde de från bemanningen och frågade om jag kunde jobba onsdag tordag. :) På ett av ställena som jag va på i somras. Så det gjorde jag. :) Gott att få lite gjort, synd bara att praktikrapporten blir lidande. Men han skriva lite i tisdags o nu ska jag sätta mig att skriva mer. Inte det lättaste när febern gör sig påmind men så är det, skulle nog kunna sova en månad egentligen men får väl göra det nån annan gång.

12 timmar senare

Ja då sitter man i Fiskebäck igen. För ca 12 timmar sedan lämnade jag Nobel house och Caminul felix. Mircea och hans fru körde in mig till stan och satt och väntade med mig tills bussen kom. Väldigt snällt av dem. När bussen väl kom så var det bara att visa biljetten säga vart man skulle och hoppa på bussen. Var en minibuss med släp ( för allt bagage). Gick väldigt lätt att åka buss. Bara att sitta där, han stannade ju ibland för att ta några raster :) var rätt skönt så att det inte blev 3-4 timmar på raken. Även om jag hade kunnat göra det också. Halv sov lite på bussen, fick ju bara sova 3 timmar innan resan för Amerikanarna började leva om vid 20-tiden. Men men fick säga hejdå till Hether ordentligt iaf och det känns bra. Hur som, resan upp till Budapest gick bra, inga problem vid gränsen eller nått sånt. Skönt det, har ju varit med om några konstiga gränsvakter :p Vi var väl upp i Budapest halv 4 lokal tid så halv 5 rumänsk tid. Så jag hann checka in och allt sånt i tid. Fick faktiskt vänta på att in- checkningen skulle vänta. Allt gick smidigt på flygplatsen också. Trots att det pep när jag gick igenom kontrollen. Så jag blev visiterad. höhö igen tror att det va samma sak i Mami när jag åkte hem från Bolivia. Väl på planet så somnade jag nästan på en gång. :) Köpte en frukost också, dyr sådan men det fick vara så för jag var hungrig. Tyvärr var inte mackorna så goda. Men spelade ingen roll för juicen var det.

Väl framme i GBG 5 min efter utsatt tid, tog det en stund innan jag fick min väska. Kändes som en evighet men det kan bero på att jag var så kissnödig. När jag väl hade min väska, fick jag äntligen träffa Christian :) Vi tog bilen till hans "jobb" och efter ett toabesök, körde jag bilen hem så att han skulle få jobba i fred. :) Gick bra att köra trots att jag var så trött. Resten av dagen tänker jag bara slapp men inte sova för jag måste få tillbaka min vanliga dygnsrytm efter denna mystiska natt :)

Sista Dagen

Så va söndagen här, den sista. Började med att äta frukost med svenskarna och säga hej då till dem eftersom de åkte tidigare än jag. Kom på att jag hade kunnat åkt med dom,hade varit roligt, men nu får jag åka själv ikväll istället. Går nog bra det med. :)

Följde med Ibi och hennes man till kyrkan, var i samma som förra veckan. Den som var i en gammal biografen. Trevligt som vanligt, dock förstod jag inte så mycket eftersom Ibi inte kunde tolka då hon var tvungen att ta hand om sin förkylda dotter. Men det gick bra ändå även om jag var så trött att jag var tvungen att röra på mig hela tiden för att inte somna. När vi kom hem så slappade jag lite sedan var det dags att gå över och säga hej då till Ibi. Tog med mig det sista av kladdkakan och lite andra saker. Hon blev glad o gillade kakan. När vi hade suttit o pratat lite om allt möjligt sa vi hej då och jag gick upp till mig igen. Sista gången jag lämnade henne.. Eller iaf för den här gången. Nu ska jag bara prata på skype och sedan försöka sova några timmar innan jag åker! :) Känns bara även om jag är lite ledsen att jag ska åka. Väldigt märkligt att man kan både vilja och inte vilja en sak.

Cirkeln sluten

Ja, min näst sista dag här var ganska lik den första. Vi svenskar och amerikanarna åkte till soptippen med mat, till det romer som bor där. Denna gången träffade vi lite mer barn en förra gången vilket var tur med tanke på att jag hade en påse med nallar som jag delade ut. :) Det blev väldigt glada. Speciellt en flicka som fick en docka av mig. Jag måste säg att jag tyckte det var ganska synd att vi var så många denna gången för man hann inte få lika stor kontakt med familjerna som sist. Denna gången var det dessutom en man som var full eller hög som kom, en av dem jag träffade förra gången. Han var inte otrevlig eller så men han kunde nog ha blivit det om inte Mircea hade tagit det så lugnt med honom. Mircea berättade även att de brukar åka med mat till dem ungefär en gång i månaden. Lite beroende på hur många grupper som hälsade på Caminul felix.

När vi kom tillbaka tog vi det lugnt och åt lunch. Pratade en del med Hether. Klockan han bli sju innan jag gick med den sista kladdkakan till byn. Den familjen hade nog väntat på mig för det blev jätteglada när jag kom dit. Väldigt roligt, spelade uno med några av grabbarna. Synd bara att det har tagit så här många dagar innan jag riktigt fick kontakt med dem. Var även med på deras familjeandakt som det tydligen har varje dag. Ikväll läste de Titus 2 :) alla barnen ( utom det fyra yngsta som hade sin egen andakt) läste en vers var. Därefter repeterade de kapitlet igen, tog upp böneämnen och bad i tur och ordning. Så jag bad jag med. :) Kändes väldigt bra att då vara med dem en sån här stund också. Oerhört fin tradition. Den kanske jag ska inför den dagen jag har egna barn. Vi får se.

Var förbi Ibi en sväng sedan spenderade jag resten av kvällen inne hos de svenska tjejerna :) Väldigt trevlig.. synd att jag inte åker samma rutt som de hem, vi hade haft tok kul i ett flyg..tur att vi har fått umgås denna veckan iaf. Har varit kul att få umgås med några mer jämnåriga en hel vecka :)

25/11 en fullsäckad dag

Oj jag glömde o skriva, hade så mycket att göra så att jag inte ens kom ihåg det. Har varit allt ifrån intervju-till misslyckad kladdkaka. Hur som helst det första jag gjorde på morgonen, till och med innan frukost, var att prata lite med Lidia och Mircea om lite allt möjligt, planer för dagen. Då sa Mircea till mig " Du gillar att ha saker o göra, dig kommer det bli en bra ledare av". Det värmde vill jag lova. Efter att ha ätit frukost med Svenskarna och gjort upp dagens Schema, tog jag det lite lugnt i typ 20 min. Sedan dog dagen igång på riktigt, med en intervju. Den sista jag tycker att jag behöver göra. Känns skönt att äntligen ha gjort den. Därefter sprang jag och de andra svenskarna över till Socialarbetaren och hade ett intressant samtal om henne. Det var lite om hur barnen kommer hit, varför och vem som är juridisk person för barnen. Det visade sig att det var socialarbetaren och en av de i ledningen för Caminul felix. Det är de som alltså kan ordna pass och representera barnen i olika saker. Det har alltså målsmans rättigheter, iaf i vissa fall. Beror tydligen lite på vilken situation barnen kommer ifrån.

Efter detta intressanta samtal började dagens huvuduppgift. Baka kladdkaka. Oj vilket göra!, Gick väldigt bra med smeten. Hällde upp smeten i en stor plåt, hade tyvärr inte kollat om den passade i någon av ugnarna. Så att den satsen blev lite förstörd, men det klagade inte amerikanarna över. Det fick den plåten. Tyvärr, hann det bli lite krisigt för några av ingredienserna hade tagit slut. Men de var några av amerikanarna som skull till affären så jag dem köpa lite saker till mig. När jag fått de sakerna gjorde jag 4 nya satser. Så jag lyckades efter mycket om och men få ihop 4 bra kladdkakor. Min kompanjoner följde med mig till två av familjerna med två av kakorna, jag hade ju bakat dem som ett tack för att jag har fått vara hos dem så mycket. De blev verkligen överraskade, jätteglad och gillade kakan. Verkade lite förvånade att jag kunde sådant, jag berättade att det var mamma som hade lärt mig baka den. Så nu ska jag ge receptet till den första familjen. Det var inte det lättaste att stå där i hallen och förklara för barnen att det var sista gången jag var hos dem, att jag kommer sakna dem och tänka på dem. Fick massa kramar. Måste ju säga att det gör lite ont mitt hjärta. Föräldrarna visade verkligen sin tacksamhet över att jag har varit hos dem och tagit mig tid att leka med barnen. Jag känner verkligen att jag måste åka tillbaka hit igen och träffa alla barnen en gång till, hoppas att de kommer ihåg mig.

Resten av kvällen tog jag det lugnt, var förbi Ibi en sväng, hon klippte håret på mig. :) Blev kortare än jag tänkt mig men det blev bra. :) Efter att ha svamlat i telefon och med svenskarna så hamnade jag inne i Hethers rum ( amerikanen som var här när jag kom hit) och där blev jag sittande väldigt länge. Vi pratade om allt möjligt, henne kommer jag också sakna när jag åker hem. Kan inte förstå att det bara är några dagar kvar nu. Två eftersom jag skriver detta inlägg den 26.. :P Galet om bara två dygn är jag hemma i Sverige igen. Kära nån va fort tiden har gått.

Morgonstund har guld i mun..

och grus i ögonen. Var inte det lättaste att kliva upp tidigt på morgonen idag. Men det är sista gången jag gör det för denna resan. Som ni förstår så åkte vi iväg till Casa minunata. Tog med mig de svenska tjejerna så att de fick se det stället också. Var som vanligt en väldigt bra dag. Mysiga barn. Efter fikat samlades hela skola i ett rum för att öva julsånger. Det var så fint att se alla barnen på samma rum, blev lite nedstämd eftersom det var sista gången jag skulle träffa alla. Hade en fin stund med alla barnen. I slutet av dagen fick jag en väldigt fin present, och många kramar av lärarna jag har varit mest med. I presenten var det en rumänsk flagga, en ljusstake ( den ser ut som en fisk) det hela var som en prydnads sak. Väldigt vacker. Funderar bara på hur jag ska ta hem den, men det löser sig nog.

När vi kom hem så trängde vi in oss i köket och lagade lunch. Amerikanare firade thanksgiving idag så de hade ockuperat köket. Med lite mat i magen tog vi en siesta. Jag tog med tjejerna till familjen bus. Där vi lekte dunken, och massa andra lekar. Var en oerhört fart på barnen ikväll. Var väldigt roligt som vanligt. Åt fantastiskt goda bullar, med typ citron i. Sjukt goda var dom.
Avslutade kvällen hos dem med lite tv- tittande. Innan jag kom hem så gick jag för bi en annan familj och gjorde två intervjuer. Skönt att ha alla gjorda, eller ja det fattas bara en intervju nu! den får jag nog imorgon. Blir skönt, känner mig lite stressad inför det där arbetet men kommer nog bli lugnare när jag skrivit praktikrapporten. Ska börja med den när jag kommer till Göteborg.

Inte längre ensam

Min planerad pluggdag blev helt ändrad. För när jag satt och åt frukost, träffade jag det två svenska tjejer. De kom hit igår och ska åka hem på söndag. Väldigt roligt, så dom har jag varit med idag. Vi och en annan familj (som är här på besök), hade en liten guidad tur på Farmen, snickeriet och Sunflower. Väldigt intressant att få höra om hur det var på farmen, minns dock inte hur många mjölkor dom har. Men dom är iaf självförsörjande, de får ihop så mycket mjölk att det kan sälja och ge mjölk och ost till alla familjerna här på Caminul Felix. Vi var även förbi några nybyggda hus, ett sånt som Ibi bor i. Dessa hus är till för gifta par där någon av dem vuxit upp på Caminul Felix. De kan får köpa det genom att bygga upp det och betala en hyra i 20 år sedan är huset deras. Väldigt fiffig idé. På detta sättet så får de ytterligare en möjlighet i samhället. Bra tänkt. Det är som att Caminul felix är ett eget land i landet. Jag trodde faktiskt inte att det var så stort.

Jag och de andra svenska tjejerna åkte och handlade, alltid lika spännande. Man vet liksom inte vad man köper. Men det är alltid lika roligt. Jag tog även med svenskarna till en av familjerna för att jag skulle göra en intervju med pappan där. Var väldigt roligt, de verkade nöjda med att få se en familj. Imorgon ska de följa med till Casa minunata, blir min sista dag där. Jobbigt att göra sista gången saker.

Det var inte för än på kvällen det blev lite pluggat, renskrev lite intervjuer. Känns skönt att ha lite koll. Jobbigt att inte veta hur många jag behöver men jag tror att jag snart får nöja mig hinner nog inte göra allt för många. Tror att jag får nöja mig med 8 var. Tyvärr är inte alla så utförliga. Men vad göra man. Kanske att jag får ihop 10 vi märker.

Då har man sett en tisdag på Casa minunata, inte så stor skillnad mot det andra dagarna. Samma rutiner med: minigymp, mini samling, fika, samling, frilek och musik sedan lunch. :) Idag så fick det lilla busfröet en riktigt utskällning, ingen, han lyssnade som vanligt inte på vad lärarna sa. Då ville dom ge honom ett stort moln vid hans namn på tavlan, men rackarns vilket liv det blev på honom då. Då satte dom honom på en stol, då slog han och spottade efter lärarna. Jag kan inte förstå varför han gör som han gör. Det har bara varit några veckor som han har "härjat" runt så här. Märkligt, inget verkar ju hjälpa, han gör saker bara för att känns det som. Hur ska man göra?

Ja som ni förstår så har det varit en ganska livlig förmiddag, så när jag kom hem så hade sjuk ont i huvudet. Det gjorde att jag inte var så länge hos familjen idag. Men när jag var där hjälpte jag till men läxor, samma tjej som sist, hon höll sig lugn denna gången. Det första som hände var att hon viskade något i mitt öra igen.. Undrar verkligen vad hon sa.. synd att jag inte förstår rumänska. Jag lekte även lite med de allra minsta godingarna, de är verkligen gulliga.

Orkade inte gör något mer ikväll med tanke på huvudet.

Julkänslan är här

Har ätit så mycket Clementiner det senaste dagarna och ikväll fick jag risgrynsgröt! Så nu har jag julkänsla på riktigt bara snön som fattas! Oj va sjukt att tänka att det kommer vara vinter när jag kommer hem och att folk förbereder julen överallt.

Ja få se nu vad har jag gjort idag, jo jag har gjort 5 intervjuer och fixat bussbiljetten till Budapest. Har haft en hemma dag så att jag har kunnat fixa sådana saker. Gott att få det gjort. Jag kommer åka från Oradea halv ett på söndagsnatt. Hoppas att jag hinner upp i tid. Men det tror jag måste vara på flygplatsen vid fyra och glömde fråga när bussen är framme men jag tror att Mircea sa att jag skulle vara där vid 4 eller halv 5 så det borde ju gå. Känns lite läskigt att åka buss men det kommer gå bra, går nog fortare än med tåget, och det tog ju 4 timmar så bussen kanske tar 3. Vilket är skönt om jag åker halv ett då är jag framme halv 4 vilket är bra ännu mer tid att greja på flygplatsen. Jag som tycker såå mycket om flygplatser, not! Blev lite less på dem sen Bolivia resan. Men men! Går nog bra. Bussen går ju direkt fram till flygplasten så jag slipper ju vela inne i stan mitt i natten.

Vad har jag mer gjort? jo jag har spelat fotboll med bröderna bus. Haha jag har även varit teknisk :P jag lyckades förstå att en av bröderna bus ville byta lösen på datorn, jag lyckades dessutom göra det! Hihi och få honom att förstå att han hade bytt. Tyckte jag var en bedrift. Jag hjälpte även Ibi med hennes dator och skype, som inte ville funka. eller ja det var ju egentligen micen där som inte funkade men det löste jag också. Känner mig väldigt duktig. :) Förstår inte att folk tror att jag är teknisk, jag bara gör det som är logiskt. :)Nu är jag helt slut, ska nog vila lite nu känns som jag har flängt runt hela dagen.

Det var det värsta vad tiden går fort..

redan söndag? det va det värsta! Imorgon börjar min sista vecka här. Både vill o inte vill, ska väl bli lite skönt att komma hem igen men samtidigt hur ska jag kunna lämna detta land utan att gråta några tårar. Men det kommer nog gå bra.

Ja som vanligt på söndagarna här så blev det äventyr med Ibi. Åkte till en kyrka, inte samma som förra veckan. Denna kyrkan var i en gammal bio.. otroligt vacker inredning, kära nån va chockad jag var. Tänk er gammal stil med stora mönster i taket, nä det går inte att förklara kommer lägga upp en bild när jag kommer hem. Under mötet så körde de många sånger jag kunde, så nu har jag bland annat hört Everyday på rumänska, spännande. Den är så bra. Predikan var om den helige ande och hur han verkar. Att den helige ande är en av de tre delarna i treenigheten. Men att de aldrig arbetar själva utan har man en har man alla. Spännande tanke sätt, får fundera mer på det någon gång.

Efter mötet bliv det pizza på ett ganska fint ställe, så nu har jag ätit en pizza för 20 kr.. oj va god den va! Seriöst åker ni till rumänien så prova pizzerna. Vi tog även en promenad på stan, riktigt fint här. Men som sagt det kommer upp bilder.. Får lägga upp dom om en vecka. När vi kom tillbaka hängde jag hos Ibi en stund och sedan gick jag o slöade hemma hos mig. Min mage har inte riktigt varit på min sida idag. Men det går nog till sig!

En helt vanlig lördag

Ja då va det lördag igen då, va oerhört lat idag iaf på morgonen, trots att jag vaknade halv åtta. Gick och kollade om tvätt, men det fanns inget tvättmedel, så jag bestämde mig för att vänta till senare och låna lite från någon i byn eller så.

Spenderade min dag med en av familjerna. När jag kom dit stod nästan alla barnen i hallen och provade skor. Det är någon som har donerat pengar för att barnen ska få köpa skor. Var lite kaos, såg väldigt roligt ut. Denna familjen hade varit med halva barngänget och handlat skor igår, och skulle iväg med det mindre idag. Så det var väldigt lugnt och skönt, såg på film med det äldre. Var en väldigt rolig film. Efter den gick jag och en av dem ut och lekte lite, tog massa flummiga kort på oss. Fortsatte med det inne också, har en hel hög roliga bilder. Gjorde även en intervju med mamman, väldigt intressant. Dessutom så hälsade jag till henne från mina föräldrar till henne vilket hon blev glad för. Hon kommer ihåg dem, de bodde ju där när det va i Sverige i Februari. Var en rolig dag.

Var även en sväng hos Ibi och pratade om lite allt möjligt. Väldigt roligt! :) Dagen har varit väldigt bra! Nu ska jag snart sova ska bara prata färdigt med Christian.

Var med om något märkligt

Ja som lovat så skulle jag berätta om irländaren jag träffade igår kväll, det har kommit två killar till och jag tror att dom är från Irland, för dom har en sjukt cool dialekt. Hur som, igår när internetet strulade som mest så skulle jag gå ut o fråga om jag kunde starta om, visa lite på hur jag tycker man ska vara mot varandra istället för att bara dra ut internetet utan att fråga. Men men kom ut i vardagsrummet så va det en kille där som frågade mig vart jag var ifrån. Och det visade sig att han ville lära sig svenska, av flera anledningar. Så jag försökte lära honom lite, han va värsta seriöst, ville veta olika ordklasser och så svårt att förklara på engelska, spec när man stör sig på internetet. Hur som får väl se om jag lär honom något mer! Höhö

Idag har jag som vanligt varit på Casa minunata. Längre än jag brukar, för jag ville se eftermiddagen också. Då var det mer fritids, så jag lekte med den pojken jag har haft hand om. Han verkade väldigt nöjd och det var nog lärarna med. Väldigt kul. Innan den pojken kom så tampades jag med en av busfröna från Caminul felix. Han lovad mig att gå till matsalen men hittade på massa rackartyg under tiden, så jag höll lite koll på honom. Det slutade med att han slog mig, inte hårt men ändå. Då visade jag att jag blev ledsen, genom att se ut som att jag skulle börja gråta. När man inte har så många ord får mimiken göra jobbet. Han kom sig till matsalen hur som, jag har märkt att när han inte vet vad som förväntas av honom så lever han rövare. Ska nog nämna det för lärarna och föräldrarna att det kan berätta för honom vad som ska hända här nästa så kanske han blir lugnare. Kan ju vara en hjälp. Annars var det en väldigt bra dag på förskolan. Var även en sväng inne på de yngstas avdelning. Gulligt! Oerhört söta små gulliga barn som var så kramgoa. Är så farcinerad av att lärarna här kan puss o krama på barnen utan att det är det minsta konstigt. Och att barnen själva kommer fram och göra likdant! Märkligt!

Kom hem, vilade lite.Gick sedan över till en av familjerna. Där var det inte så många hemma, föräldrarna var borta med det äldsta barnen. Det har många teatrar och så nu tydligen, sådant som barnen ska gå på och har då med föräldrarna. Jag satt där och hjälpte en av tjejerna med sina läxor, hon skulle rita några bilder och jag hjälpte henne till hennes stora glädje. Men plötsligt gick något fel, efter att jag hade försökt sudda en sak som blev fel. Galet va arg hon blev. Blängde länge på mig, och jag fick först inte vara med och rita. Sen fick jag det o så gjorde jag något igen tydligen för då blev hon ännu surare, och då visade jag med att jag blev sur ( åter igen för att språket inte räckte till) då blev hon lite osäker, sedan visade jag att jag gav upp, då blev hon tok arg och gick därifrån, men kom tillbaka för att blänga lite på mig. Då tänket jag att eftersom hon ändå satt sig i ett annat rum så kan jag gå och göra något annat. Men inte då.. när jag gick därifrån så blev hon arg och gick efter mig. När jag satte mig ner för att prata med henne slog hon efter mitt hår. Och jag backade.. visa att jag inte menade något. Men har inga ord så jag fick visa med kroppsspråket. Hon sa massa saker på rumänska jag inte förstod. Så gick hon in till det där rummet igen och stängde dörren då tänkte jag gå in till de andra igen så jag började men då minsann skulle jag gå in till henne. Fast väl inne i det rummet fortsatte hon att blänga och säga till något till mig. Hon var så sjukt arg. Så så fort jag rörde mig blängde hon på mig men jag fick inte lämna rummet. Vad ska man göra i en sån situation?! Jag tänkte det att eftersom jag va lite irriterad på hennes sätt och hon var jättearg på mig så ville jag inte lämna henne, överge henne eftersom jag bryr mig och ville reda ut det. Så efter en studs blängade tittar hon på mig med tårar i ögonen och då brister det för mig så jag låter några tårar rinna, vi kramar om varandra och jag får sitta bredvid henne på stolen och rita igen. Jag tänkte då att allt va bra. Men så smäller det till igen! Och hon blir lika arg som förut. Denna gången går det lite fortare för henne att lugna ner sig. Kramas igen. Säger I love you. Så går det några minuter så blir hon arg igen, men då ställer jag mig upp med händerna i sidan och blänger tillbaka. Hon blev lite rädd eller osäker. Någon gång mitt i detta kommer hemhjälpen in och då är tjejen tillbaka i sitt vanliga glada jag. Hon låter hemhjälpen förhöra henne på läxor, jag ska sitta med. Men när hemhjälpen vänder bort blicken blänger hon på mig precis som " jag vill inte att dom ska se men du och jag är inte sams än". Väldigt konstigt. Efter en stund reser jag mig och går, det blir några protester från henne. Jag går ut i vardagsrummet och myser lite med småttingarn och bestämmer mig för att gå hem så jag säger hejdå till alla, då blir jag bjuden på mat i den vevan kommer tjejen igen och vill prata men inte så att någon ser. Hon viskar en väldigt lång mening i mitt öra och jag hör ingenting så hon säger den igen. Det enda jag uppfattar är I Love you!... så jag tror att vi är vänner. Blir det nå strul nån annan gång tänker jag ta aktoriteten. Vad ska man göra? Jag tror att hon bara testar mig, för hon vill väl bestämma över mig eller något. Men Jag hade så svårt att säga till eftersom jag inte riktigt kunde tolka om hon va sur på mig eller om det bara va för att testa. Det enda jag vill är att inte ge dessa barn fel intryck, de har blivit svikna så många gånger så de behöver inte uppleva det igen. Vill inte det. Väldigt svårt att förklara saker när man inte kan prata. En sån här sak hade ju inte varit så jobbig om jag hade behärskat språket. Ska nog snacka med pappan, tror jag. Men vill inte att hon ska råka illa ut, fast om det bara är trots.. hmm jag vet ärligt talat inte..

Det där tog nog ganska hårt på mig för jag är väldigt trött nu. Ska nog bara vila och halv sova ikväll, kan hända att jag pratar en sväng på skype igen senare:)

Man kan aldrig vet hur en dag kommer sluta

Dagen som en vanlig torsdag, men Sunflower disigne. Lika kul som vanligt. Arbetade på, ikväll åker andra gänget till Sverige, så vi förbered några väskor som det skulle ha med sig. Allt fick inte plats så jag kanske ska ta med några saker jag med. Jag kan ju ha 32 kg så det är ju lugnt för så mkt kommer jag inte att ha. Gick hem vid lunch, har varit lite hängig idag, men det kanske inte är så konstigt när man mage inte vill vara som den ska. Men men. Vilade som sagt, pluggade lite.

Senare på eftermiddagen gick jag till pojkarna bus. Blev chockad för förutom att fråga om vi skulle spela fotboll så berättade dom att en av grabbarna fyllde år. Så nu har jag varit på kalas här också. Roligt.. Blev lite lek också men inte så mycket eftersom jag var så trött. Riktigt seg har jag varit.

Nu så här på kvällen är jag ännu tröttar kan ju bero på att internnätet har strulat.. jätte irriterande.. nu lägger jag upp detta innan det dör igen.. berättar imorn om en av grabbarna jag träffade ute i vardagsrummet..

Det gäller att kämpa på även om vissa dagar är svåra

Dagen på Casa minunata var lite annorlunda idag, för vi hade fint besök, en ambassadör från Sydafrika kom och hälsade på oss. DÅ hade vi samlat alla barnen i gympasalen och sjöng lite innan ambassadören kom. Han fick titta på skolan och prata med rektorn innan han kom in och fotograferades tillsammans med barnen. Därefter blev det party i gympasalen, lärarna satte på många roliga sånger och dansade med barnen. Förstå vilken rörelseglädje det va! Var ingen som brydde sig om man gjorde rätt eller inte. Jag såg en ganska hemsk sak dock, en av det funktionshindrade eleverna som sitter i rullstol, blev "lämnad" mitt på golvet och ingen dansade med henne. Så då gick jag dit och dansade runt med henne vilket hon tyckte var roligt, hon lärde mig lite rörelser också. Hon tittade väldigt uppfordrande på mig om jag missade någon rörelse :) det va kul! Tror att hon fick känna sig viktig en stund när hon fick lära en "fröken" att dansa. :) Åh va jag tycker det är roligt att jobba med funktionshindrade det är en så otrolig glädje!

Efter besöket av ambassadören, så var barnen väldigt uppspelta. Slutade tyvärr med att en av barnen från en familj på Caminul felx råkade ge en av det andra grabbarna ett litet sår. Oj rackarns vilken utskällning han fick. Det som är så hemskt med detta är att denna lilla pojke ofta råkar illa ut, han har rätt svårt att lyssna på vad man säger till honom och busar väldigt mycket. En liten Emil, kan inte vara lätt att vara förälder till honom. Som sagt så fick han ordentliga utskällningar. Förutom att de man får sitta på en "skämsplats" ett tag så kör de även med sol/moln. Det innebär att på tavlan som finns i klassrummet sitter alla barnens namn, och uppför sig barnen får de en sol gör de inte det får de ett ledset moln. Har inte sett denna pojken så ledsen förut. Undra vad som hände när han kom hem, han visste nog att hans föräldrar skulle säga till honom också.

Var en sväng och handlade efter Casa minunata, köpte mig en vinterjacka. :) Behöver en ny :) så nu har jag det. Ska inviga den imorgon. Börjar bli så kallt här att det känns som vinter i Sverige. Har bara den senaste veckan smällt till och blivit kallt, ligger frost på morgnarna och rätt kyligt på kvällarna med.

När jag kom hem så gick jag direkt till en av familjerna och hjälpte dem med julkorten till sponsorerna. Fick börja med att vika dem, därefter hjälpte jag till med att skriva, tyvärr var mamman lite pedantisk, så det blev rätt jobbigt att skriva. Hon verkade inte alls nöjd med hur jag skrev. Dessutom såg hon lite besvärad ut att inte kunna förklara det riktigt för mig eftersom hon inte är så bra på engelska. Jag förstår verkligen att hon vill att det ska bli bra och att det ska bli fint. Men jag gjorde mitt bästa. Måste ju erkänna att jag gav upp efter 5, var av ett som blev helt fel, kände mig lite lätt misslyckad när jag gick därifrån. Vill så gärna hjälpa till men det är inte lätt när man märker att de inte blir så nöjda. Får kanske försöka igen en annan dag. Vet och förstår att det är väldigt stressig för dem nu, kan ju inte vara lätt att vara föräldrar till ett gäng barn och ha flera hundra sponsorer att skriva till. Vill man då att alla kort ska bli perfekta då är det klart att man har det stressigt. När man dessutom jobbar under tidspress. Hoppas jag får mer styrka att hjälpa dem en annan dag. Tänker ju inte ge upp helt. Även lite hjälp gör ju skillnad. Får be om mer tålamod.

Jag hann även med en intervju, :) den va väldigt rolig. Han jag intervjuade var han jag träffade Långsjöby i våras. Han är väldigt lätt att prata med. Trivs väldigt bra i hans familj. Kan ju säga att det märks skillnad mellan det olika familjerna och hur länge det har varit föräldrar här. Även deras syn på saker är olika. Precis som i familjer i stort. Hade hur som helst en intressant intervju med honom. Tänker inte avslöja något här det gör jag när jag har skrivit ihop mitt slutuppsats :) HÖHÖ.. känns dock lite dumt att jag gör alla intervjuer nu och sen måste vänta till i vår med att skriva den. Skulle nog gärna vilja skriva nu... får nog skriva ihop alla intervjuer när jag kommer hem så att jag minns bättre. Kanske rent av ska börja med det i helgen.. Får se om jag orkar. Måste ju förbi Ibi också :) höhö.. Ja kära nån ;)

En annan sak. Folk kanske undrar om jag saknar Sverige. Nja jo lite men jag har ju Youtube och svenssonsvensson så jag klarar mig. Förstår inte sen jag kom hit har jag sett massa avsnitt :) rätt kul.. ska se några mer nu innan jag går och lägger mig :)

Hur kan man tala utan språk?

Inatt gjorde jag en väldigt kul upptäckt, nämligen att man kan skratta i sömnen. Jag vaknade någon gång i natt av att jag själv skrattade, o det va inte lite heller. Väldigt märklig känsla. Men så är det va väl något kul jag skrattade åt. Tror att jag har några aningar....

Efter att ha bråkat med datorn och ätit frukost så klev jag in på Sunflowers alla såg väldigt förvånade ut. Jag som trodde att jag hade varit tydlig med att jag skulle vara med dom alla tisdagar och torsdagar tills dess att jag åker hem. Men efter att ha blivit frågad om jag skulle vara med dom så fick jag jobb o göra. Satt nästan hela dagen med att klippa ut handdukar i olika storlekar. Det var roligt. Fruktansvärt kul att arbeta med händerna, man hinner tänka så mycket då vilket är bra. Givet vis han vi med lite bus också när inte bossen såg. Hängde nämligen en brudklänning i ett av rummen som vi lekte lite med.. HÖHÖ det kommer foton när jag kommer hem ;) Trots alla handdukar hann jag med en gruppintervju på de tjejer som jobbar med Sunflowers. Väldigt intressant, de är så öppna när man väl frågar dem. Även om det känns lite pinsamt att fråga saker när man känner dom lite grann. Fast jag tror att det ändå är en fördel för då har jag deras förtroende, vilket jag tror är väldigt viktigt. Det är lite så jag tänker, att först lära känna dem jag ska intervjua och sedan intervjua dem, jag tror att det blir bästa resultat då eftersom de litar på mig och vågar då berätta mer. Var väldigt intressanta diskussioner. Tyvärr var jag tvungen att jobba genom tolk, vilket jag eg inte gillar, önskar att jag kunde lära mig rumänska över en natt så jag kunde intervjua på deras språk för att få det mesta utav det.

Slappade lite under eftermiddagen, innan jag travade iväg till en av familjerna. Vi började med att vara ut, föräldrarna var med, därefter skulle det äldre göra sina läxor och jag försökte leka med dem små. Men det är inte så lätt när det pratar så fort och otydligt så jag kan inte förstå dem. Men det kanske ändå betyder mycket för dem, fast sådan saker som när de börjar bråka om en grej och det vänder sig till mig för att få råd då blir det jobbigt, saker som jag skulle klara av på svenska klarar jag inte nu. Men jag tror att det är väldigt utvecklande för mig eftersom jag får hitta på nya sätt att säga till på. Även om jag inte riktigt hinner det när jag inne i nån av familjernas hus, eftersom det alltid finns en vuxen i närheten. Antingen en förälder eller en "tanti" ( hemhjälp). Dessa " tanti" verkar jobba två och två och på något sätt i skift, möjligtvis att det bara är en på natten jag har inte riktigt klurat ut hur det funkar. Får fråga någon som vet. Det är ju tur att de finns iaf för annars hade väl föräldrarna jobbat ihjäl sig. Jag brukar bli kallad "tanti" av det allra minsta ibland. Väldigt gulligt.

Jag börjar tycka att det är riktigt svårt med kommunikationen, jag tror att jag är i någon sån här mellan fas, när man har hört mkt rumänska och egentligen kan lite men inte vågar testa för att man är rädd de blir fel. Sedan så känner jag att jag inte gör tillräckligt. Även om jag blir väl tackad när jag går hem om kvällarna, alla föräldrar verkar tycka att jag gör så bra ifrån mig, även om jag själv känner att jag inte har gjort något alls. Men bara att se barnen kan vara nog, även om jag inte kan prata med dem. Bara krama om dem, busa med dem är nog talande nog. Visa dem uppmärksamhet. Oerhört intressant.. jag vet ju det att som ledare och förebild så är det kroppsspråket och hur man är som barnen och unga tar efter inte det man säger. Det är nog lite det jag lever på här. Jag tror att man kan tala utan ord, bara genom att visa. Det är en utmaning att vara ledare utan ett språk.. men det går nog rätt bra. Man för utnyttja den fantasin man har, vilket är lärorikt för kommande uppgifter.

Ja just det, när jag kom hem ikväll så hade min handledare kommit från Zimbawe. Det var roligt. Så nu är han på plats igen, inte för att jag känner att jag direkt behöver honom, jag är ju mitt inne i det jag har o göra, jag har lärt mig bra på egenhand.. men det känns ju ändå skönt att ha någon där som man kan vända sig till, även om jag har många runt mig som hjälper mig, men nu kan jag lösa saker som bussresan till budapest och pengafrågan. Vilket känns skönt. Hur som helst när jag frågade hur deras resa varit ( han hade haft frun med sig) så fick jag reda på att det går bra där, fast att de behöver någon som är där och driver hela tiden. Jag, frimodig som jag är sa att jag är fri efter 1 juni ;) så vem vet Zimbawe nästa ;) nja jag sa sen att jag nog vill gifta mig och så först men vem vet.. Afrika har ju alltid varit mitt kalla. Och som skolan säger så ska man ju skaffa kontakter under sin praktik, kontakter som kan leda till ett jobb i framtiden :P Så jag som alltid längtat till Afrika.. här kanske jag har en chans.. även om jag inte tror att jag ska var i afrika hela mitt liv, och en sak som att starta ett Caminul Felix där och få det att funka är ett långt projekt. Jag tror och vet att jag inte bara kommer vara i ett land utan i några fler. Jag menar jag har ju inte bara Afrika på mitt hjärta utan Bolivia, Rumänien, Polen :) SÅ Det är bara Gud som vet vart jag/ vi hamnar i framtiden.. " För Gud är allting möjligt"

Började dagen på casa minunata, där jag fick träffa den funktionshindrade killen som jag egentligen är där för. Han var ju sjuk hela förra veckan så jag har ju inte kunnat jobba med honom. Men nu äntligen så kom han. Oj va roligt det var. Han var väldigt lätt att ha o göra med, trots att han inte har något tal. Var väldigt väldigt roligt. Känner mer och mer att det är med funktionshindrade barn jag vill jobba. Hoppas verkligen att jag ska få ett jobb som det när jag slutar skolan. Tänk att få jobba på en skola som assistent eller på ett fritids eller något sådant! Oj va roligt det skulle vara. Jag fick verkligen vara uppfinningsrik för att komma på hur jag skulle roa honom, men vi verkade få en kontakt på en gång. Jag pekade med hans hand på min näsa och sa tut, då skrattade han. Efter att jag gjort så några gånger så gjorde han det själv. Det var häftigt, han som annars har så många spastiska rörelser. Kanon kul :)

När jag kom tillbaka till Nobelhouse så var det ett gäng på 20 personer här, de ska bo här en månad nu. Tror att det är någon form av bibelskola eller så för de är på nån typ av missionsturné i 11 månader. Stannar en månad i varje land:) Detta är deras femte månad.. as häftigt.. några av dem hade varit i Bolivia och mitt kära cochabamba :) WOW.. längtar verkligen tillbaka..

Så vid fyra studsade jag över till en av familjerna, blev inte så mkt fotboll pga min stukade fot :( Den är bättre idag än den va i helgen. Men vill ändå ta det lugnt så att jag inte slår upp den igen.. Men jag körde lite "mål-står" men en av mina gulliga grabbar. Så när vi gick in så hjälpte jag familjen med lite mer julkort :) Det är väldigt roligt att hjälpa till. Har kommit på en svår sak med att vara här ut, vart man en kommer så blir man bjuden på mat, de ser det som en tacksamhet att få ge.. så när man eg inte är hungrig måste man äta en då.. galet.. ikväll fick jag middag, macka o en väldigt stor kakbit! Tur att maten är så god här :) Säger bara att det är bra att jag har Boliviatidien i ryggen, för där var det ju lite samma sak, man har verkligen lärt sig att det är ok att bli bjuden på saker. Spännande.. det ska jag införa i Sverige :)

Hel dag med min vän!

Japp gjorde en favorit i repris och åkte med Ibi till hennes kyrka :) Va ett oerhört bra möte. Predikanten var engelsktalande så jag förstod hela predikan. Han började med att tala uppmuntran till församling, han hade varit där många gånger och sett hur den församlingen har växt. Han berättade en liknelse om hur allt börjar med ett frö som växer, blir till en planta, som får frukter och i frukterna finns fler frön. På så sätt sprider sig budskapet. Därefter predikande han om tre ord "vision" "tro" "mod", detta är saker vi får av Gud och får oss att tjäna Gud på ett bra sätt. Han tog även en annan liknelse, om hur en kyrka ska var. Han sa " Om jag kommer hem till mina barn som jag älskar och som älskar mig och det bara sitter tysta och stilla vid ett bord, jag när jag hälsar på dem viskar det hej. När jag frågar vad som har hänt så säger de att det inte vill störa mig med deras bekymmer. Nej, sa han, när jag kommer hem till mina barn vill jag att det ska springa mot mig och krama om mig och berätta allt vad som har hänt dem. Precis så säger Gud också. Han är vår pappa och han bryr sig om oss och vill att vi ska höras, och att det ska synas att vi älskar honom. " Helt underbar liknelse, då tänkte jag på alla kyrkor i Sverige! hehe.. behövs en förändring, Vi måste våga visa Gud att vi älskar honom.

Efter Gudstjänsten, följde jag med Ibi till ett varuhus och gick runt i affärer. Väldigt roligt, vi tog det bara lugnt och vandrade runt. Besökte en av hennes vänner för att få tag i en telefon så vi kunde ringa efter hennes man. För hennes mobil hade inget batteri och jag hade inte med min. Men hennes man kunde inte hämta oss för han jobbade så vi fortsatte gå runt på detta stora shoppingecenter, Lotus. Fantastiskt roligt!! Va där hela dagen, riktigt mysigt. När jag kom hem vilade jag lite för att senare hoppa över till Ibi och titta på lite bilder. En helt otrolig bra dag! Tur att man har vänner!

En vakne o inser att det är lördag ;)

Ja då va det lördag igen. Idag har jag varit hela dagen med familjen som var i Långsjöby i våras, de som gav mig idén att åka hit. Väldigt väldigt roligt, även om det är lite pinsamt att komma in i en ny familj o inte kunna prata med alla. Men de små barnen lekte med mig nästan på en gång. Vi byggde pussel och målade i målarbok. Därefter gick vi ut och lekte tagen och dunken, verkar vara populära lekar här. Efter ett tag kom en av det äldre syskonen och ville vara med. Det lärde mig en ny variant på tagen, om man blev jagad kunde man ropa en färg och stå helt still, då kunde man inte bli tagen. Det gällde att inte säga samma färg som någon annan och inte svart, grå. Gjorde man det blev man självtagen och fick vara. Väldigt roligt. Vi såg även filmen Titanic 2, underlig film, rätt bra. Skulle vilja se den och kunna läsa texten så att jag hinner med ordentligt, vilket jag inte gjorde idag. Efterfilmen gick jag och en av tjejerna ut och spelade lite fotboll/basket, därefter åkte vi inlines. Tyvärr fick jag låna ett par förstora så det gick inte jättebra att åka men det var kul. Jag har dessutom stukat foten, så det va inte det skönaste att balansera på några hjul. Men så är det. Vi spelade även lite spel. Blev bjuden på otroligt god mat, som vanligt i rumänska hem.

När jag kom hem till mitt rum så såga jag på Facebook, att jag hade fått en inbjudan till Ibi för middag, så efter att ha pratat med mamma så gick jag över dit. Åt ännu mer god mat, nästan trerätters :) Soppa, ärt-röra och ugnsbakade- champinjoner och "pannkakor" :) Oerhört gott. Fick även träffa Ibis bästa väl, och hennes man, han var från italien, så det va tre språk där. Spännande. Efter ett tag va det bara jag o Ibi kvar så jag fick intervjua henne för mitt xjobb. det gick bra hon hade väldigt intressanta svar. Det känns gott att äntligen ha börjat. Har ju lite bråttom att få klart alla intervjuer. Måste maila skolan o kolla hur många de tycker är vettigt om jag intervjuar. Får göra det imorn eller måndag, för imorgon är jag egentligen ledig, men kommer nog bli lite plugg.

Igår

Oj insåg nu på morgonen att jag inte hade skrivit någon blogg för igår.. undra vart den tanken försvann.. måste ha varit för att jag somnade så tidigt, redan 22, de ni en fredagskväll o allt. Ok ja få se va hände igår. Jo jag tog en taxi till casa minunata eftersom familjen jag brukar åka med inte var hemma. Gick fint. Jobbade på underdagen, sista samlingen barnen hade va musik och då försökte jag sjunga med så gott jag kunde. Därefter satte hon på den svenska skivan igen, denna gången dansade vi till två sånger. Den sista va "åååh det finns så mycket att tacka dig för" Den kände jag igen o började dansa. Vilket gjorde att jag fick leda barnen det. Det va kul! Har ju en gång i tiden, tror att det va i Tidaholm, gjort en dans till den, det berättade jag för läraren och hon frågade om jag kunde komma ihåg den o lära henne den på måndag. Så det måste jag göra ikväll.

När jag skull tillbaka hem igen fick jag vänta på Taxin i 40 min istället för en 15min. Det hade varit mycket trafik. Lite lätt irriterande för jag skulle äta lunch med Sunflowers halv ett o kom inte dit för än kl 13. Men va ska man göra, man kan ju inte rå över trafiken.. Så åt lunch där, stod och pratade med tjejerna en stund, om caminul felix- boken, det visade sig att en av dem var med i boken på två bilder. Sjukt gulliga dessutom. Så henne ska jag nog fråga mer någon gång.

På kvällen gick jag och spelade fotboll med barnen. Det blev även lite andra lekar, som dunken, och tagen. Helt plötsligt kommer den där pojken som slog mig för någon dag sen. Han var jättesnäll och trevlig idag. När vi lekte dunken så fick jag hjälpa honom ner från ett tak på en klätterställning, vilket han var tacksam över. Så nu tror jag att vi är vänner igen. Även om det märks att han är mer osäker än de andra. Undra varför?

Efter att all hade varit ute i typ en timme gick vi in eftersom det va kallt. Har börjat bli riktigt kallt på kvällarna nu. Inte konstigt att jag har ont i halsen :( Där inne fick vi se tv, och efter en stund kom mamman och frågade mig om jag kunde hjälpa till att skriva julkort till deras sponsorer. Vilket jag gärna gjorde. Så nu kan jag Jesaja 9:6 utantill på engelska iaf.. tror att det va jesaja kan vara jeremia också. Det va roligt, satt där och skrev med äldsta dottern och en av hemhjälparna. De berömde mig för min handstil, intressant med tanke på att alla här lär sig skriva skrivstil redan från början. Hehe, så kan det vara en fredag på Caminul felix.

Vid sjutiden gick jag hem och pratade på skype och sedan såga jag lite klipp på youtube och somnade till svenssonsvensson. Underbart.. drömde även världens knepigaste dröm! Den tänker jag inte skriva här.. ni som vill veta får fråga mig istället.

Dagen höll inte på att bli av..

Vaknade glad och full av förväntan men det tog slut vid dörren.. Man kan ju säga att det var som att möta en vägg ;) kom inte ut! Kunde inte för mitt liv förstå hur man öppnade dörren.. jag vred om nyckeln flera gånger man hur jag än gjorde så blev det fel.. :( Dörren gick bara inte upp!! Kära nån tänkte jag, jag får stå här och vänta tills det kommer någon som jobbar här.. hehe för man kunde inte klättra ut genom fönstret heller. OJOJ.. tog säkert tio min och flera böner innan jag insåg att jag vred nyckeln åt fel håll :D så kan det gå på morgonen här i Rumänien.. tror att jag är lite för trött för mitt eget bästa..

Kom hur som helst ut och kunde gå o jobba med tjejerna på Sunflowes :) Det är så otroligt roligt att sitta där och sy med dem. Även om jag inte är så duktig. Tur att jag får lätta uppdrag :) Japp va där fram till lunch och lite efter. Jag jobbar så snabbt så de har inte nog med arbete till mig :( men jag spänderar gärna mer tid där ändå..:) Det är förresten några av dem som stack till Sverige idag :) Kul för dem

Ja, pluggade lite, sen va det dags för att gå till fotbollsgalningarna :) i ett av husen. Så fort jag går förbi det huset så ropar de "FOTBALL!" Det är kanon kul! ska säga att det är inte det lättaste att spela fotboll i min vandrarkängor.. men va ska jag göra? jag har inga andra skor med mig :( hihi funkar ju.. men idag va det så kallt ute så vi gick in efter en stund..:) såg tv. Åh Rumäner är så söta och mån om att gästen ska ha de bästa så när barnen och jag såg något barnprogram på rumänska så kom deras äldre syster och sa något om att dom inte kunde titta på det eftersom jag va med och att jag inte skulle förstå det. Så då satt hon ingång en tråkig predikan på engelska med rumänsktext. Tråkigt för barnen men tillsist så ändrade de tillbaka.:) Jag gillar att titta på tv som jag inte förstår man kan lära sig något av det. Fick mat där, känns alltid så konstigt att äta när ingen av de andra äter. Men så är det väl.. det är otroligt givmilda.. sitter och funderar på vad jag skulle kunna göra tillbaka.. jag tycker inte att jag gör något.. jag bara är! Men det är så tacksamma för den tiden jag spenderar med deras barn! Fantastiskt!

Dagarna blir inte alltid som man tänkt sig

Höll på att missa min skjuts till Casa minunata idag. Men lyckades komma iväg iaf. Idag hade barnen på skolan besök av två läkare och ett skelett. Vilket det var väldigt fascinerande av. Läkarna skull lära barnen om det olika benen i kroppen. Och gissa om jag fick en chock. Jag tänkte att barnen skulle sitta rätt lugna och lyssna när läkaren berättade, klart att det skulle röra på sig lite eftersom det inte är så gamla, men oj va fel jag hade! Läkarna frågade om barnen visste vad det olika benen hette, och barnen gapade ut svaren i munnen på varandra. Inte alls som i Sverige :) Frimodigheten är nog rätt hög bland dessa barn. När barnen inte kunde svaren så viskade lärarna de till dem. Funderar på om de lärde sig så mycket, men de verkade ha roligt. I slutet fick de gå fram och en fråga om något av benen och när det svarade fick det en ballong. :) Väldigt bra jobbat av läkarna och lärarna. Annars såg väl dagen på skolan ut ungefär som den förra. Lika busiga, söta o goa barn. Fina lärare. Ingen brist på kärlek här inte. Lärarna kan till och med pussa barnen. Hur vanligt är det i Sverige? Barnen blir då också mer kramgoa.

Det är verkligen synd att jag inte kan rumänska för då hade jag nog kunnat träna mina ledaregenskaper lite till. Men nu får jag träna det genom att hitta på alternativa kommunikations metoder som det så fint heter. Spännande kräver hela min fantasi.. inte underligt att jag är så trött när jag kommer hem. Tur att barn har lätt att förstå.

På vägen hem bad jag min skjuts att släppa mig på ett av varuhusen så jag kunde handla lite :) Hihi det är alltid så kul att handla i andra länder. Köpte 2 makaronpaket, kassler, två korvpaket, en grymt stor o god choklad, senap ( som jag trodde var majonäs, blev besviken måste jag säga) o allt detta för 50 ron :) hihi.. åh den här chokladen! kommer sakna den vill jag lova. Ska köpa med mig hem till Sverige. Såg dessutom en snygg vinterjacka där inne som jag nog ska köpa. :) Tog mig hem utan problem, Ringde Ibis man som är taxichaufför. Kom hem o lagade mat o tog det lugnt pluggade lite. Gick iväg till en av familjerna men det visade sig att det inte var så bra om jag besökte dem på onsdagar eftersom barnen har så mycket läxor så det får bli på Lördagar istället får vara längre tid där då :) Gott det, där pratar båda föräldrarna bra engelska :) Fick pluggat lite mer ikväll istället det va skönt. Imorgon blir det väl att klippa lite mer :) ska nog köpa lite saker på Shopen som sunflowers har också. Någon som vill ha något?

Sunflower

Japp då va man åter i syslöjdens underbara värld. Idag gjorde jag massor.. stoppade kattkuddarna som jag klippte ut förra gången, eller ja 4 av dem, för fler hade de inte hunnit sy. Därefter hjälpte jag till med lite smått och gott klippte etiketter bland annat. Jag fick massa beröm om att jag jobbade snabbt, så de hade inte så mycket jobb att ge mig. Tillslut så fick jag klippa ut tyg till väskor som de ska sy. Han precis klart det innan vi slutade. Är väldigt roligt att vara med dessa tjejer det frågar om Sverige och jag lära mig en del rumänska av dem. Även om jag inte just nu kommer ihåg något. Det är så häftigt att se dessa tjejer arbeta det lägger verkligen ner allt för det som de just gå jobbar med. Är så imponerad att alla dessa har överlevt för att de fick komma till en familj, man har ju ingen aning om vad som hade hänt med dem om de inte kom hit. Denna tanke har jag så fort jag möter någon av barnen här. Mitt hjärta blöder nästan när jag tänker på hur det skulle ha haft det om det inte hade en fungerande familj. Kan ju säga att bilder från Bolivia rullar i huvudet på mig, speciellt från den gången vi besökte det barn som verkligen bodde på gatan. Tänk att alla dessa som blivit räddade av Caminul felix får äta sig mätt, ha tak över huvudet, syskon att kram och bråka med, föräldrar som ger allt för dem! En möjlighet att ha en framtid. Va mer kan ett barn behöva. Det borde vara en självklarhet att alla barn får en fungerande familj. Åh va jag vill vara en säker famn för något barn, jag skulle lätt kunna öppna mitt hem för barn som inte har någon. Oj va ska man göra åt världen.. det är svindlande tanke

Under kvällen var jag och besökte en av familjen. När jag kom så satt alla och gjorde sina läxor.. det va inte det lättaste att förstå vad det höll på med. :) Men därefter busade jag med en av det mindre, byggde pussel med en av det minsta. Precis innan det skulle äta kvällsmat gjorde jag och det äldsta barnen lite akrobatiskakonster kullebyttor och sådant. Jag visade att man han gå på knäna om man sitter "skräddare" Det tyckte de var väldigt roligt. Det är så sjukt underbara barn i den familjen, det är de ju i alla. Men just denna familjen har jag varit så mycket i så jag känner dem bäst. Imorgon ska jag till den familjen som var i Långsjöby i våras, de som gav mig idén till allt detta :)

Casa minunata

Ja då har jag gjort min första dag på skolan :) Fick åka med en av familjerna här för deras barn går på den skolan. Väldigt intressant måste jag säga :) Dagen började med lite morgongymnasitk. Då hela barnaskaran var med.. kanske 20-25 barn mellan 3-6 år kanske eller nått sånt svårt att veta. På gymnastiken skulle de bland annat springa en hinderbana, och då va det precis tvärtemot vad vi lärt oss på skolan. De sprang en och en medens alla andra kollade på. Ganska hemskt. Därefter gjordes två likadana banor så att två barn kunde tävla. Läraren var väldigt duktig och valde ut två barn som var jämstora. Så att tävlingen blev mer rättvis :) Jag tyckte det var en bra start på dagen, barnen fick springa av sig lite.. det är skönt. Därefter delades barngruppen in i två olika grupper som var i varsina klassrum. Tror att de delade dem efter ålder. Jag var med det mindre barnen, de började med att rita en regnbåge, därefter var det mellis. Kändes precis som när man hade APU under gymnasiet, fast nu va det galet mycket svårare eftersom jag inte förstod ett ord av va de söta barnen sa. Men gick bra ändå. Sedan var det dags för samling, var hela tiden med den minsta barngruppen, egentligen skulle jag ha varit med en funktionshindrad kille, men han var sjuk idag. Under samlingen så valde sjöng vi ramsor och sånger. Som barnen fick välja från lappar på golvet. :) Pedagogen var väldigt väldigt pedagogiks och dramatisk. Hon var riktigt duktig med barnen. De hade respekt för henne. Hon behövde bara klappa i händerna eller börja räkna till tre så tystnade dem. De använder sig också av "skämsstolen" om ett barn gör något dum, får den gå från aktiviteten och sätta sig på en stol och lugna ner sig. Vilket för barnen verkar helt naturligt, jag tycker dock att det kanske kunde behövas lite förklaring för barnet varför den blir placerad där. Kanske va de men jag inte uppfattade det. De hade även en stund av fri lek, innan nästa samling tog vid och då skulle de lära sig färgerna det tyckte jag va bra, för då kunde jag lära mig något jag med. Pedagogen hade fyra lådor framför sig och en säck med saker så fick barnen i tur och ordning komma fram och ta en sak ur säcken säga vad det var och vilken färg den hade. Därefter stoppa den i rätt låda. :) De sa även färgerna på engelska. Så nu har jag lärt mig att grön heter verde ( precis som spanskan) röd heter rojia eller nått sånt.. typ som spanskan men inte riktigt.. har glömt gul och blå.. får väl se om jag lär mig det på onsdag. Dagen slutade med en musik stund. Då satte de igång en låt på svenska!, som Linnea Hagenfors sjunger. Det tyckte jag va häftigt. Det sjöng även broder jakob på rumänska, engelska franska och svenska. :) så jag kunde sjunga med i tre av språken iaf.

När jag kom hem, pluggade jag lite och sedan vid fyra halv fem gick jag till byn och lekte med några barn. Vi spelade fotboll, samma familj som jag spelade fotboll med för nån kväll sen. Det kom även två killar från en annan familj, så fort vi kom ut på planen började en av dem att bråka med en av de killarna som jag hade med mig. Så jag tog isär dem försökt säga till båda två. De slogs, lite svårt att avgöra om de bara bråkade, men såg inte ut så, för "min" pojk såg rädd ut. Denna andra killen han var riktigt uppkäftig även när vi spelade fotboll, spelade inte för fem öre fearplay. Jag försökte säga till honom men han bara muckade med mig och så log han o spelade pajas. Skulle tror att han är ganska ny här, men har ingen aning. Hur som helst så fällde han en av "mina pojkar" så han blev ledsen. Då följde jag med honom för att berätta för föräldrarna till den andra pojken vad som hänt. Och de sa att vi skulle säga till honom att komma in. Men han lyssnade så klart inte på det. Jag vet inte hur man ska göra. När jag försökte få med honom så blev han arg och slog mig och då blev jag inte glad. Så sprang han iväg o pekade finger åt mig,spottade efter mig. Och då gav jag upp. De barnen från den familjen jag var hos försökte ta mig därifrån så jag gick med dem. En liten stund senare kom han igen och verkade be om förlåtelse och vi tog i hand och sa Friends. Så jag hoppas att det är bra. Började ju på helt fel sett har jag insett nu.. Jag skulle ju ha kramat om honom, och visat att jag tycker om honom. Fast samtidigt så behövde han få en tillsägelse. Jag försökte ju förklara sen att jag inte var arg på honom. Nästa gång jag ser honom ska jag krama om honom. Han har ju säkert varit med om mycket hemskheter vad vet jag. Då borde man ju inte möta ilska med ilska. Även om jag inte blev så arg så blev jag ju ändå sårad. På något sätt måste han ju lära sig hur man ska vara mot andra. Får se hur det går, hoppas att jag möter honom igen. Han är ju ett sånt där barn som jag blir så nyfiken på just bara för att han är så aggressiv.

Oj va klockan är mycket. Jag ska iväg på middag nu :)

Gudstjänst och andra söndagsnöjen

Följde med Ibi (dottern till min handledare) till hennes kyrka. O hej va chockad jag blev när jag kom in där. Det första jag la märket till var alla färger som fanns framme vid scenen, den stora ljudanläggningen och ljusrampen i taket. Ni skulle ha sett, inte alls va jag förväntade mig :) Vi kom lite sent så lovsången hade redan börjat, riktigt dragit måste jag säga. Folk hoppade och dansade runt. Väldigt häftigt, har nog inte varit i någon sådan kyrka i Sverige iaf. Det sjöng verkligen av glädje, sen helt plötsligt efter 4/5 sånger så skulle man gå runt och hälsa på varandra, det var märkligt men kul. Några av Ibi´s syskon kom fram och hälsade på mig, det va kul. :) Jag blev även presenterad för hennes vänner. :) Jag kände mig väldigt välkomnad, kanske ska införa det i våra gudstjänster hemma i Sverige också. Efter en normal lång predikan, som Ibi va snäll att översätta åt mig, så va mötet slut. Jag följde med Ibi hem till hennes föräldrar ( min handledare de bor i familjeby 1) va jättekul att sitta där och äta och skämta med dem. :) De va bra på engelska så det gick bra. :) När vi hade slappat lite efter maten tog Ibi med mig ut på en promenad och visade mig en park där det växte fina blommor. Vi gick även förbi en affär så jag kunde köpa lite mer mat och så klart ett kinderägg :) hihi lyckan va fullständig :) Därefter bjöd hon mig på en paj liknande matbit, typiskt för Rumänien. Jag skulle säga att det var som varmt weeinerbröd, men jag vet inte riktigt.Gott va det iaf, som allt annat jag ätit här. Åker ni till Rumänien någon gång, glöm inte äta deras soppor, dom är fantastiska!! :)

Kom tillbaka vid kl 17.00 så nu ska jag bara slappa.. tänker läsa lite i boken för det blev inte av igår :) känner att jag har lite dålig disciplin. Men det kanske går bättre ikväll :) Sätta på lite musik och sen läsa boken om Caminul Felix :)

Trädgårdsarbete med en av familjerna

Vänta nu redan lördag?? Vaknade och visste inte riktigt vad jag skulle göra idag. Men så tänkte jag att jag skulle besöka samma familj som för någon kväll sedan och där blev jag nästan hela dagen. Jag lekte lite med barnen, sedan var det dags för hela familjen att hjälpa till i trädgården. Jag har aldrig sätt sån fart på barn när det gäller att kratta löv. ALLA barnen, förutom det 3 minsta, hjälpte till, vilket för mig var väldigt ovanligt. Hur ofta händer det i Sverige? Det var seriöst arbete, inte så mycket lek och bus. Jag hjälpte så klart till att kratta löv, men jag måste ju erkänna att jag tröttnade innan barnen verkade göra det. När vi samlat ihop till en jättehög med löv så spred vi ut dem, och sedan kom pappan och tände eld på det. Han berättade att det skulle göra ett trädgårdsland där och behövde göra jorden lite mer bördig. Men tyvärr funkade det inte så bra för större delen av löven vi hade samlat var fortfarande för färska för att det skulle kunna gå att bränna. Det gick väldigt segt hur som helst, rykte massor, så nu luktar jag som om jag skulle varit på scoutläger en vecka. Måste se till att få tvättat snart. När vi nästan var klara med löven blev det dags för lunch och jag blev även denna dag bjuden på mat. Vansinnigt god soppa, kyckling och coscos :) grymt gott.

Klockan var tre när jag kom tillbaka till Nobel hous, så jag vilade en stund sen satte jag igång att plugga, måste ju formulera lite frågor som jag kan fråga barn och vuxna här så att jag har ett underlag till mitt xarbete som jag ska skriva i vår. :) Kanske inte det roligaste man kan göra en lördag men ganska intressant. Nu ska jag äta något o sedan sätta mig och läsa boken. Har inte läst ut den än och jag känner att jag verkligen måste göra det.

Sunflowers Disigne

Idag har jag haft syslöjd hela dagen :) Finns ett projekt här som heter Sunflowers Disigne, där jobbar ett gäng tjejer som har bott i någon av byarna. Det fungerar lite som en sluss ut i verkliga livet. Här sitter det och tillverkar lite olika hantverk, kan vara allt från väskor till grytlappar och kuddar,som de sedan säljer i sin Shop eller när det åker ut till andra länder. Jag har suttit och klippt ut tyg till "kattkuddar". Hoppas att jag slipper sy ihop dem sen eftersom jag inte har det som gåva. Vill lova att sakerna här är väldigt välgjorda. De gör till och med kläder. Allt tyg de har, och det är massor, har de fått från olika secondhandaffärer, eller privatpersoner. Oerhört mycket tyg. Det verkar ha väldigt roligt när det jobbar. Alla är så glada och nöjda att de har ett arbete, även om vissa kommer nog att alltid ha kvar detta jobbet, medan andra går vidare.

De kommer ,som jag sa igår att åka till Sverige, på en säljningsturné. Så idag bjöds det på pizza eftersom alla har jobbat så hårt. Även jag fick smaka, och det lovar jag att det var den godaste pizzan jag ätit. Jag skulle kalla det för en pizza med Chiliconcarne på :) Låter äkligt men det va så fruktansvärt gott, lagom stark och bara helt underbar. Maten här förövrigt är väldigt god, speciellt skinkan som man har på mackorna.

Under eftermiddagen så skulle jag gå o leka med några barn men jag hittade inte dem, antar att de kanske var i kyrkan idag eller något sånt, för det var väldigt tomt på gården runt husen. Däremot stiftade jag närmare bekantskap med en hund, som hör hemma i nått av husen, Han ville nog leka för han nafsade mig ett flertal gånger i armen. Men eftersom jag inte riktigt visste vad det va för hund så ville jag inte leka med den. Men jag pratade ändå med den lite. Den var väldigt fin. :) Stor som en kalv, en ST. Bernad tror jag det va.

Där efter gick jag förbi Ibolya ( taxi chaufförens fru) Vi satt och pratade och gullade lite med hennes dotter. Det är så otroligt mycket kärlek som hon ger sin dotter, ni skulle se! Inte överdrivet men helt enkelt för att hon älskar henne. Ska se om jag kan intervjua henne lite om hennes liv och om Caminual Felix. Resten av kvällen tog jag det lugnt

Casa minuata och bibelskola

Tjoho!! nu har jag verkligen hittat hem höll jag på att säga! Vårt första besök idag var på Casa minuata som betyder Undrens hus. Det är en skola, som från början var tänkt att vara en skola för funktionshindrade barn. Lions från Sverige har sponsrat dem, och gör till viss del fortfarande. Den har funnit sedan 1994 men sedan 2005 har man även "normala" barn där och det funktionshindrade går integrerat med dessa barn. Tyvärr får skolan inte lika mycket pengar från Lions längre och Staten ger inte så mycket pengar till det funktionshindrade så därför är man tvungen att ha skola för vanliga barn. Skolan ligger i ett fint stort hus och man har barn i alla från 1 till 12 år. Den är öppen från 7.30-18.00. Då är det även något form av fritids där barnen kan göra sina läxor. Det flesta barnen är där mellan 8-15, men en del bara på förmiddagen. Jag kommer vara där en hel del eftersom de behöver hjälp med det funktionshindrade barnen. Fans vist en kille där som satt i rullstol som de inte riktigt hann med, som jag uppfattade det. Vi får se, jag börjar där på måndag.

I rumänska statliga skolor så är det så att man har många läxor istället för att vara länge i skolan. Man är vanligtvis bara i skolan på förmiddagarna, men får då ist ta hem svåra läxor eftersom systemet tycker att föräldrarna ska vara med och hjälpa till. Även det yngre barnen har det så. Så här i familjebyn brukar barnen få läxhjälp på kvällarna, inte bara av föräldrarna utan av anda som kommer och hjälper till. Kanske något jag får se på närmare håll någon dag. Vem vet.

Efter besöket på skolan skulle vi ( jag och det andra svenskarna) besöka en bibelskola MEN vi gick åt fel håll :P hihi så det blev lite strul. Tillsist så ringde vi en Taxi, som på sätt och vis också är inblandad i Caminul Felix. För denna chaffören är gift med en tjej som har växt upp i en av familjbyarna. Hans taxi nummer finns här på hotellet, så på sätt och vis gynnar man Caminul felix genom att åka med honom. :) Hur som helst så kom vi oss fram till Bibelskolan. På denna skola kunde man även studera media och journalistik. :) de hade 47 elever i år, så tyvärr är det färre än andra år då det har haft 60 st. Vilket gör att skolan kommer gå back i år. Det finns inte så mycket pengar att röra sig med. Man utbildar församlings byggare och ledare. Väldigt intressant. Tyvärr var jag så trött och hungrig när vi va där så jag orkade inte riktigt lyssna på allt. Är rätt jobbigt att hela tiden höra 3 språk, Svenska, engelska och rumänska. Dessutom blandar jag in spanska när jag pratar. Speciellt eftersom Rumänskan också är ett latinska språk så jag mixar hejvilt här:) Är faktiskt lättare att prata med barnen på spanska för det förstår bättre än engelska. Vissa barn är väldigt duktiga på engelska och det känns bra. :)

När vi kom tillbaka från bibelskolan så följde jag med en av svenskarna till en socialarbetare här och pratade lite med henne. Jag fick då reda på att hon är den enda på dessa två familjebyar som finns här i Oredea. Hon har då ansvar för 168 barn, känner till allas historia eftersom det är genom henne de har blivit satta i dessa familjer. Väldigt intressant. Jag ska prata med henne lite mer en annan dag.

Senare gick jag till byn för att besöka samma familj som igår, bara för att fråga pappan, Zooli, en fråga. Men på vägen dit blev jag stoppad av en annan pappa som frågade om jag skulle komma och leka med hans barn. Så efter att ha pratat med Zoolis fru ett tag så gick jag ut och lekte med barnen som frågade efter mig. :) Det hade tydligen väntat på mig. Men jag förstår inte hur det kom sig. Hur som helst så va det väldigt kul att leka. Vi spelade fotboll och basket och så lekte vi någon form av dunken. Men förstod aldrig hur reglerna va. Barnen var så söta för det pratade hela tiden och försökte förklara på engelska, jag svarade både på svenska engelska och spanska. Väldigt intressant.

Nu tänker jag bara ta det lugnt resten av kvällen. :) har varit en intensiv dag från 9- 18 tror jag.
Ska ev om jag orkar läsa lite mer i den där boken.

Theranova och en av familjerna

Dagen började med att jag följde med svenskarna in till Theranova. Det är ett ställe där man gör proteser och andra hjälpmedel. De startade 2002 och har sen dess hjälpt 2000 personer till ett drägligare liv. Han vi träffade där var från sydafrika , var ortopedtekniker han hette Jakko. Han berättade för oss om några speciella fall som de har hjälpt bland annat en kille som levde på soptippen. Han och hans bror hoppade ner i en sopbil för att först komma åt maten, men det råkade bli något fel på bilen så en bom ( eller något sånt) föll ner över dem. Brorsan dog men denna grabben förlorade " bara" ena armen. Till honom gjorde dom en hel arm och fäste den i nerver på bröstet så att han kan röra armen åt alla håll, precis som man ska. Fantastiskt att de fungerar. Jakko sa att i vissa fall betalar personerna själv sina proteser och det arbetet annars letar man upp någon som kan sponsra dem. Det är inte så lätt att hitta sponsorer, men de lyckas i många fall. Jakko sa att det inte ens går att beskriva hur det känns när man har gett en person tillbaka sin rörlighet. Det glödde ur ögonen på honom när han sa det, det syntes verkligen att han brinner för dessa människor. Han har inte ensam som jobbar utan det är även många rumäner som jobbar. Hela poängen med allt som Caminul Felix gör är att det så småningom kan tas över av lokala befolkningen, finns en övertygelse om att de kan göra jobbet bättre än någon som kommer utifrån.

Även om inte theranova drivs av Caminul Felix så jobbar de nära varandra. Huset bredvid Theranova är huset Caminul felix Tonårshus. Dit de flyttar när det ska börja studera inne i stan och inte längre kan bo hemma i byn. De får hyra en lägenhet/rum lite billigare än vanligt. Caminual felix fungerar ju som vilken familj som helst. Man har en mamma o pappa bor i ett hus har syskon och flyttar hemifrån när man blir stor. Skillnaden är väl att man inte har 3 syskon utan 10 eller fler. Vissa kan till och med vara biologiska syskon. Kommer skriva mer om detta någon annan dag då jag tagit reda på mer.

Efter Theranova skulle svenskarna iväg på ett annat håll och jag kände inte riktigt för att följa med. Jag vill hem och läsa boken om Caminul felix. Så jag fick skjuts av Lisa Egerbo ( en av dem som driver detta och är från Sverige) Fixade även mitt visakort så nu har jag pengar. Det var bara en inställning på nätet som jag rättade till igårkväll. När jag kom tillbaka så tittade jag in på Sun flowers disigne, ett annat projekt som finns här. Jag kommer vara en del med dem under kommande dagar. Det är ett projekt som handlar om sömnad, de syr saker som de sedan säljer. De kommer att åka till Sverige på en säljningsturné om någon vecka och hålla till i Göteborg. Så göteborgare passa på att handla sakerna är fruktasvärt fina. Jag vet att de kommer vara på styrsö den 29 november på kvällen i någon kyrka. Så dit ska jag för då har jag kommit hem. Ska bara se om jag kan ta mig dit på något smidigt sätt.

Efter detta så började jag läsa boken. Väldigt intressant att veta mer om historian bakom detta. Och hur saker på politisk nivå har spelat roll. Vid 18tiden kom Mircea och vi pratade lite om vad jag kunde göra mer på dagarna. Han skulle följa med mig till några familjer imorgon och presentera mig så att jag kan vara med dem. Han visade mig även ett projekt som va typ träslöjd, de hade ett gäng barn där på kvällarna. Dit skulle jag gå på måndag och tisdag sedan åker det också till Sverige. När svenskarna kom hem visade det sig att de skulle förbi en av familjerna så jag följde med. Efter att en av svenskarna hade gett bort lite kläder så satte jag mig på golvet med barnen och det drog genast fram massa spel som vi skulle spela. Väldigt spännande att försöka först monopol regler på Rumänska.. men det är nästan som svenska eller så spelade dom bara nån fusk variant. Men helt plötsligt så bytte vi och spelade fika det gick bättre. Dessa barn var väldigt varma och tillmötesgående. Drog med mig och pratade med mig. De äldre använde den engelskan de kunde för att prata med mig. Jag försökte lära mig att räkna. Låter lite som på spanska. Hoppas att det sätter sig. Får väl leka skola med dom någon gång så kanske det sätter sig. Jag blev kvar där över kvällsmaten, väldigt trevligt. Alla rumäner är väldigt välkomnade och snälla. Ska nog besöka denna familjen mer, just nu har det lite jobbigt för en av barnen ligger på sjukhus. Men hon skulle eventuellt få komma hem imorgon. Fick även se en bit av hur tröttande det kan bli att ha 12 barn hemma. Pappan såg helt slut ut, han berättade för oss att han och hans fru knappt får någon tid tillsammans. Trots att det i huset finns andra som hjälper till. Kan tänka mig att när man har tagit på sig att vara föräldrar är det lätt att man vill göra allt, finnas överallt, men det är också viktigt att få vara själv, och tillsammans med sin partner. Det är alltså inte en dans på rosor hela tiden. Som sagt ett vanligt familjeliv, med allt vad det innebär. Just det jag provade någon gratäng under kvällsmaten, vet inte riktigt var det var men det var väldigt gott!

Har fått så många fina intryck idag och barnen är helt under bara. En av pojkarna i denna familjen påminde om den lilla killen i församlingen i Bolivia. Han pratade massor men ingen förstod va han sa. Oj! du vet va söt han var. Blev helt sold, skulle kunna ta med honom hem. Men han har ju redan ett hem här nere. Det är fascinerade att se detta arbete. Det lyckas verkligen skapa ett hem för dessa barn! Helt underbart. Snacka om från gatsten till ädelsten. Tänk så många barn som blir räddade bara för att man ger dem en mamma och pappa.

Dag full av nya intryck

Nu har mörkret sänkt sig över caminal felix. Jag sitter själv i vardagsrummet på hotellet och spelar lite piano och lyssnar på lovsånger. Är fruktansvärt trött av alla intryck idag. Har varit en helt underbar dag, förstår verkligen varför jag åkte. Kunde inte ha gjort ett bättre val. Vet att det inte är sista gången jag åker ut på något sånt här. Definitivt inte sista gången jag kommer hit.

Dagen började med att jag mötte några andra svenskar som skulle vara här i veckan. Fyra kvinnor från Skellefteå. Dessutom kom det in en till kvinna, Lisa Egerbo, som jag har haft kontakt med via mailen innan jag kom hit. Så trevligt att få träffa henne live. Under frukosten kommer det även in en svensk man. Grundaren till Caminul Felix Lars Hörnberg. Jag tyckte jag kände igen honom så jag presenterade mig inte med mitt efternamn, bara för att se om han skulle känna igen mig. Det gjorde han inte direkt men så kom Lisa Egerbo tillbaka och hon presenterade mig med orden " hennes pappa känner du" Vilket fick Lars att tänka lite till och tillslut kom han fram till att han hade varit och besökt långsjöby men inte hittat fram utan hamnade på fel sidan sjön. Men han kommer ihåg min pappa. Vilket även Lisa gjorde. Så världen är liten. Till och med här i rumänien är det folk som känner pappa, nog för att de var svenskar men ändå.

Vid tiotiden kom Mircea, min handledare, och hämtade upp mig och de andra svenska kvinnorna. Så åkte vi till Real, det är en supermarket. De skulle handla för att ha med sig mat till familjerna som bodde på soptippen. Vi köpte så att det blev 3 kassar med mat och en med lite medicin. Tog hela förmiddagen, eg var det tänkt att jag också skulle ha handlat men eftersom jag inte hade ändrat inställningarna för mitt visakort så fungerade det inte :( blev lite orolig. Men jag ändrade det när jag kom hem så det borde gå nu. Får testa det imorgon, fick hur som helst låna lite pengar av Mircea så jag kunde handla lite.

Efter att vi packat ner allt i kassar åkte vi iväg till soptippen där vi träffade 5 familjer tror jag. Var lite svårt att förstå vilka som hörde ihop med vilka speciellt när man inte förstår språket. Det var iaf en flicka där som jag gav lite såpbubblor som jag råkade ha i fickan. ( Det såpbubblorna var från ett av det tre bröllopen som jag har varit på i höst) Hon blev jätteglad och efter det så kramde hon mig hela tiden och busade med mig. Det kändes väldigt bra att för en stund få ge henne lite kramar och bus. Har längtat efter att få göra det igen. Börjar ju bli så länge sen jag var i Bolivia, med det säger jag ju bara man glömmer aldrig såna situationer när man för några minuter få ge av sin värme till en annan människa. Den reaktionen man får tillbaka är ofantlig och går inte att beskriva. Vi delade ut kassarna och även lite kläder som de andra svenskarna hade haft med sig.

Det första familjerna vi besökte på soptippen bodde i små kojor, gjorda av mattor och pinnar. Men andra bodde även i riktiga hus. Mircea berättade för oss att familjernas jobb var att leta efter metaller i kablar som de kunde sälja för att få pengar och även muta de som jobbar på soptippen så att de fick bo där. Vissa gånger betalar de även för att de som jobbar inne på soptippen ska ge dem kablar och sånt så de kan leta efter metall i dem.

När vi kom tillbaka till hotellet så mötte en annan svensk man mig i dörren och sa att han kände igen mig. Vi konstaterade att han kände en kompis till min syster. Så världen är väldigt liten. Han visste även lite vem min ena kusin va och pappa så klart. Så som sagt nu är det bekräftat jag kommer aldrig kunna åka någonstans utan att någon känner mig eller nån av mina släktingar. Vore ju lite roligt om man nån gång hör av någon som har träffat någon som känner mig :) Istället för att jag hela tiden ska träffa folk som känner någon som jag känner.

Under eftermiddagen var jag på ett litet snabbt besök hos en av familjerna i byn som ligger närmast. Denna familjen träffade jag hemma i långsjöby när jag var där i Februari. För då hade de ett möte där. Det va ju från dem som jag fick idén det var roligt att träffa dem igen. Även om inte barnen kände igen mig. Men kanske om jag kommer dit fler gånger så kanske de minns.

Nu är jag så trött av alla intryck så jag tror att jag ska ta o lägga mig i sängen en sväng.. ev ska jag börja läsa boken om Caminul Felix om jag orkar tror att risken är ganska stor att jag somnar. Får väl se

Gårdagen fast mer detaljerat

Japp som utlovat så tänkte jag skriva om min resa lite mer detaljerat, nu när jag sitter vid ett frukostbord och lyssnar på några Svenskar som pratar.

Så resan i detalj var så här: Sa hejdå till Christian på Säve och gick genom passkontrollen och fick vänta ett tag på att gå ombord på planet. Väl på planet så somnade jag nästan på en gång. Hade såna bolivakänsla hela flygturen :) Så fort vi lämnade marken så försvann nervositeten. Landade i Budapest tog ut min väska och gick ut på flygplatsen. Utan passkontroll?? Det va konstigt. Ringde till Christians kompis som mötte mig vid ett hotell inne i stan. Vi tog en lunch och sen åkte vi tunnelbana, först åt fel håll och sen åt rätt. Vi tog oss iaf fram till tågstationen, sprang och köpte biljetter och hoppade på tåget. Va lite stressigt, men väl på tåget så kändes det lugnare. Satt mest och läste en bok som Morgan Allingen har skrivit. Åkte genom två passkontroller och massa stationer. Väl framme fick jag vänta på Mircea som lovat att möta mig. Så där stod jag i en ny stad med massa okända människor runt mig. Men kändes tryggt ändå. Glad att jag har Bolivia tiden i ryggen, det hjälper. Jag är ju inte helt bortkommen :) När Mirecea kom åkte vi direkt till Hotellet där jag ska bo. Fick reda på att det var några andra Svenskar här och en amerikanska. Så jag har några att umgås med här på hotellet.

Idag blir det att följa med Svenskarna till en soptipp och träffa människor där. Hela tiden får jag boliviakänsla. Även om klimatet och vegetationen påminner mer om skaraslätten :) så jag känner mig rätt hemma. NU ska jag ut o fota lite och sen kanske jag lägger upp dem ikväll får se beror lite på om jag kan. Insåg just att jag inte har med någon kabel till min kamera :S och datorn har ingen kortläsare. Så bilderna får jag lägga upp när jag kommer hem.

Färden mot målet

I korta drag skriver mer imorn:Lämnade Fiskebäck vid 7.00 imorse för åka till Säve och flyga därifrån 8.45 till Budapest. Väl i Budapest träffade jag Andreas som va min guid/lunch date.. :) tog ett tåg från Budapest till Oredea vid 13:40 så jag var framme 18.49 (rumänsktid, är en timme före Sverige). Fick vänta ca 30 min på Mircea, när han väl kom så tog vi bilen till Hotellet som jag ska bo på. Fantastisk resa! Lätt att jag gör om den, gick hur bra som helst. Inget strul på gränsen heller :) Tack för alla förböner

Skriver mer imorn

Jag kan flyga jag är inte rädd

Japp då är det sista kvällen i sverige.. igen,.. undra hur många såna jag kommer ha? Men detta får bli sista gången jag lämnar Christian i Sverige.. :) En månad i Rumänien ligger framför :) Spännande och ser framemot att åka. :) Sitter nu o strular med datorn..

Examinations vecka

Japp då va sista veckan innan praktiken här! va man har längtat! helt galet nu är snart denna hösten slut! o va händer sen JO våren!! längtar nå så otroligt till våren..

Hur som efter ytterligare ett bröllop så är vi nu framme vid examinations veckan tre examinationer på 5 dagar i två kurser. Det ni!.. hårt för att vara folkhöskola :) I tisdags hade vi Idrottsseminarium från boken Världens bästa coch. Väldigt bra bok om ledarskap.. Imorgon har vi röresleverksuppvisning.. dans med andra ord. Vår egna koreografi som vi har gjort ska visas imorgon.. Inte annat än att det känns lite sorgligt, vi har övat väldigt mycket o så får vi bara visa upp den i 5 min :( fast lärarna kommer ju filma den så vi kommer ju kunna se den när vi vill. Jag tycker att den är väldigt bra! Sen på eftermiddagen är det pedagogik-fördjupnings-redovisning. Hoppas att jag får redovisa imorgon så att jag blir av med det :) intressant, Hoppas bara att alla i klassen dyker upp. Men det är ju knappast troligt :( Vi har nog inte varit alla sen vi började i höstas. Väldigt dålig uppslutning det sista veckorna det är nog en allmän trötthet som spridit sig bland alla studerande. Undra varför?

Japp va händer sen då jo imorn kväll måste jag möblera om för jag ska få lägenheten om målad :) känns gött. Är så väldigt mycket att göra nu :) ska bli så skönt sen när det är december o jag har tagit mig två veckor ledigt.. eller jag har ju VFL ( praktik) då men ja jag dealar ju lite så jag jobbar massor i fyra veckor ist för att sprida ut det över alla 6 veckorna. Ska bli så skönt att va i GBG o slappa det veckorna. Sen blir det ju även att fira jul där nere, eftersom det inte blir nån familjejul för oss i år. Ska bli spännande att fira jul med en annan familj, kanske känns lite som Bolivia vem vet. Ser framemot det iaf. :) Men förs ska vi ha november. Jag borde lära mig att inte planera så långt i förväg. Jag kan ju nu gå runt och tänka på när jag slutar skolan det är ju lite roligt att jag göra. På tal om det, undra hur det blir med jobb och så då o framförallt i jul? Hade ju tänkt vara där jag va i somras:) o tjäna lite pengar :) Hoppas jag slipper ta lån i vår. Men det märker vi nog. Nu ska jag nog ta o koppla in min webcamera o vänta på att "The best men" ringer mig på skype.

Det var så kul på bröllopet vi va på i helgen. Så stod det så här om mig: " tillsammans med Christian (hon har alltså valt the best men). Äger stor social förmåga och att ta hand om människor! Nyimporterad från Storuman. Delar BP´s intresse för missionsresor" det tyckte jag va kul :)