Oj jag glömde o skriva, hade så mycket att göra så att jag inte ens kom ihåg det. Har varit allt ifrån intervju-till misslyckad kladdkaka. Hur som helst det första jag gjorde på morgonen, till och med innan frukost, var att prata lite med Lidia och Mircea om lite allt möjligt, planer för dagen. Då sa Mircea till mig " Du gillar att ha saker o göra, dig kommer det bli en bra ledare av". Det värmde vill jag lova. Efter att ha ätit frukost med Svenskarna och gjort upp dagens Schema, tog jag det lite lugnt i typ 20 min. Sedan dog dagen igång på riktigt, med en intervju. Den sista jag tycker att jag behöver göra. Känns skönt att äntligen ha gjort den. Därefter sprang jag och de andra svenskarna över till Socialarbetaren och hade ett intressant samtal om henne. Det var lite om hur barnen kommer hit, varför och vem som är juridisk person för barnen. Det visade sig att det var socialarbetaren och en av de i ledningen för Caminul felix. Det är de som alltså kan ordna pass och representera barnen i olika saker. Det har alltså målsmans rättigheter, iaf i vissa fall. Beror tydligen lite på vilken situation barnen kommer ifrån.
Efter detta intressanta samtal började dagens huvuduppgift. Baka kladdkaka. Oj vilket göra!, Gick väldigt bra med smeten. Hällde upp smeten i en stor plåt, hade tyvärr inte kollat om den passade i någon av ugnarna. Så att den satsen blev lite förstörd, men det klagade inte amerikanarna över. Det fick den plåten. Tyvärr, hann det bli lite krisigt för några av ingredienserna hade tagit slut. Men de var några av amerikanarna som skull till affären så jag dem köpa lite saker till mig. När jag fått de sakerna gjorde jag 4 nya satser. Så jag lyckades efter mycket om och men få ihop 4 bra kladdkakor. Min kompanjoner följde med mig till två av familjerna med två av kakorna, jag hade ju bakat dem som ett tack för att jag har fått vara hos dem så mycket. De blev verkligen överraskade, jätteglad och gillade kakan. Verkade lite förvånade att jag kunde sådant, jag berättade att det var mamma som hade lärt mig baka den. Så nu ska jag ge receptet till den första familjen. Det var inte det lättaste att stå där i hallen och förklara för barnen att det var sista gången jag var hos dem, att jag kommer sakna dem och tänka på dem. Fick massa kramar. Måste ju säga att det gör lite ont mitt hjärta. Föräldrarna visade verkligen sin tacksamhet över att jag har varit hos dem och tagit mig tid att leka med barnen. Jag känner verkligen att jag måste åka tillbaka hit igen och träffa alla barnen en gång till, hoppas att de kommer ihåg mig.
Resten av kvällen tog jag det lugnt, var förbi Ibi en sväng, hon klippte håret på mig. :) Blev kortare än jag tänkt mig men det blev bra. :) Efter att ha svamlat i telefon och med svenskarna så hamnade jag inne i Hethers rum ( amerikanen som var här när jag kom hit) och där blev jag sittande väldigt länge. Vi pratade om allt möjligt, henne kommer jag också sakna när jag åker hem. Kan inte förstå att det bara är några dagar kvar nu. Två eftersom jag skriver detta inlägg den 26.. :P Galet om bara två dygn är jag hemma i Sverige igen. Kära nån va fort tiden har gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar