Ja som lovat så skulle jag berätta om irländaren jag träffade igår kväll, det har kommit två killar till och jag tror att dom är från Irland, för dom har en sjukt cool dialekt. Hur som, igår när internetet strulade som mest så skulle jag gå ut o fråga om jag kunde starta om, visa lite på hur jag tycker man ska vara mot varandra istället för att bara dra ut internetet utan att fråga. Men men kom ut i vardagsrummet så va det en kille där som frågade mig vart jag var ifrån. Och det visade sig att han ville lära sig svenska, av flera anledningar. Så jag försökte lära honom lite, han va värsta seriöst, ville veta olika ordklasser och så svårt att förklara på engelska, spec när man stör sig på internetet. Hur som får väl se om jag lär honom något mer! Höhö
Idag har jag som vanligt varit på Casa minunata. Längre än jag brukar, för jag ville se eftermiddagen också. Då var det mer fritids, så jag lekte med den pojken jag har haft hand om. Han verkade väldigt nöjd och det var nog lärarna med. Väldigt kul. Innan den pojken kom så tampades jag med en av busfröna från Caminul felix. Han lovad mig att gå till matsalen men hittade på massa rackartyg under tiden, så jag höll lite koll på honom. Det slutade med att han slog mig, inte hårt men ändå. Då visade jag att jag blev ledsen, genom att se ut som att jag skulle börja gråta. När man inte har så många ord får mimiken göra jobbet. Han kom sig till matsalen hur som, jag har märkt att när han inte vet vad som förväntas av honom så lever han rövare. Ska nog nämna det för lärarna och föräldrarna att det kan berätta för honom vad som ska hända här nästa så kanske han blir lugnare. Kan ju vara en hjälp. Annars var det en väldigt bra dag på förskolan. Var även en sväng inne på de yngstas avdelning. Gulligt! Oerhört söta små gulliga barn som var så kramgoa. Är så farcinerad av att lärarna här kan puss o krama på barnen utan att det är det minsta konstigt. Och att barnen själva kommer fram och göra likdant! Märkligt!
Kom hem, vilade lite.Gick sedan över till en av familjerna. Där var det inte så många hemma, föräldrarna var borta med det äldsta barnen. Det har många teatrar och så nu tydligen, sådant som barnen ska gå på och har då med föräldrarna. Jag satt där och hjälpte en av tjejerna med sina läxor, hon skulle rita några bilder och jag hjälpte henne till hennes stora glädje. Men plötsligt gick något fel, efter att jag hade försökt sudda en sak som blev fel. Galet va arg hon blev. Blängde länge på mig, och jag fick först inte vara med och rita. Sen fick jag det o så gjorde jag något igen tydligen för då blev hon ännu surare, och då visade jag med att jag blev sur ( åter igen för att språket inte räckte till) då blev hon lite osäker, sedan visade jag att jag gav upp, då blev hon tok arg och gick därifrån, men kom tillbaka för att blänga lite på mig. Då tänket jag att eftersom hon ändå satt sig i ett annat rum så kan jag gå och göra något annat. Men inte då.. när jag gick därifrån så blev hon arg och gick efter mig. När jag satte mig ner för att prata med henne slog hon efter mitt hår. Och jag backade.. visa att jag inte menade något. Men har inga ord så jag fick visa med kroppsspråket. Hon sa massa saker på rumänska jag inte förstod. Så gick hon in till det där rummet igen och stängde dörren då tänkte jag gå in till de andra igen så jag började men då minsann skulle jag gå in till henne. Fast väl inne i det rummet fortsatte hon att blänga och säga till något till mig. Hon var så sjukt arg. Så så fort jag rörde mig blängde hon på mig men jag fick inte lämna rummet. Vad ska man göra i en sån situation?! Jag tänkte det att eftersom jag va lite irriterad på hennes sätt och hon var jättearg på mig så ville jag inte lämna henne, överge henne eftersom jag bryr mig och ville reda ut det. Så efter en studs blängade tittar hon på mig med tårar i ögonen och då brister det för mig så jag låter några tårar rinna, vi kramar om varandra och jag får sitta bredvid henne på stolen och rita igen. Jag tänkte då att allt va bra. Men så smäller det till igen! Och hon blir lika arg som förut. Denna gången går det lite fortare för henne att lugna ner sig. Kramas igen. Säger I love you. Så går det några minuter så blir hon arg igen, men då ställer jag mig upp med händerna i sidan och blänger tillbaka. Hon blev lite rädd eller osäker. Någon gång mitt i detta kommer hemhjälpen in och då är tjejen tillbaka i sitt vanliga glada jag. Hon låter hemhjälpen förhöra henne på läxor, jag ska sitta med. Men när hemhjälpen vänder bort blicken blänger hon på mig precis som " jag vill inte att dom ska se men du och jag är inte sams än". Väldigt konstigt. Efter en stund reser jag mig och går, det blir några protester från henne. Jag går ut i vardagsrummet och myser lite med småttingarn och bestämmer mig för att gå hem så jag säger hejdå till alla, då blir jag bjuden på mat i den vevan kommer tjejen igen och vill prata men inte så att någon ser. Hon viskar en väldigt lång mening i mitt öra och jag hör ingenting så hon säger den igen. Det enda jag uppfattar är I Love you!... så jag tror att vi är vänner. Blir det nå strul nån annan gång tänker jag ta aktoriteten. Vad ska man göra? Jag tror att hon bara testar mig, för hon vill väl bestämma över mig eller något. Men Jag hade så svårt att säga till eftersom jag inte riktigt kunde tolka om hon va sur på mig eller om det bara va för att testa. Det enda jag vill är att inte ge dessa barn fel intryck, de har blivit svikna så många gånger så de behöver inte uppleva det igen. Vill inte det. Väldigt svårt att förklara saker när man inte kan prata. En sån här sak hade ju inte varit så jobbig om jag hade behärskat språket. Ska nog snacka med pappan, tror jag. Men vill inte att hon ska råka illa ut, fast om det bara är trots.. hmm jag vet ärligt talat inte..
Det där tog nog ganska hårt på mig för jag är väldigt trött nu. Ska nog bara vila och halv sova ikväll, kan hända att jag pratar en sväng på skype igen senare:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar