Det var en gång en liten resväska som hade varit med familjen Edorsson i Burundi och nu va den på väg mot en ny världsdel. Väskan var ganska nervös...
ööh va håller jag på med.. jag ska ju skriva om va jag har gjort inte vad min väska har gjort :) Vår långa resa började i Måndagskväll när jag och Hanna lämnade det kära Götet med tårar i ögonen. Det var ett jobbigt avsked på perrongen. Allt som i en film ;) Under resan upp till Fjollträsk.. äh jag menar Stockholm sov vi mest. Väl framme letade vi oss fram till Arlandaexpress. Vi mötte upp Marina och Therese på stationen och åkte tillsammans till Arlanda, där vi spenderade natten. Det var inte allt för skönt att sova på en bänk men man fick ju iaf ligga ner till skillnad för hur det va resten av resan.
Tisdagsmorgonen blev lite stressig med incheckning och väskor hit och dit o en o annan förfalskad hemresebiljett. ;) väl om bord på planet till London somnade vi skönt, eller ja försökte iaf. När vi försökte komma in i London ville den snygga kille genomsöka min väska. "Har du någon sax här i?" frågade han och jag log o svarade "nä". Men när han tog upp mitt pennfack insåg jag det fasansfulla "HAN kunde inte följa med till Bolivia" oj nä men jag insåg att jag hade en sax i pennfacket inget annat.. Han var nog en stor unofantiker, för till och med den gick han igenom. :)
På planet till Miami va jag och Hanna väldigt förundrade över tekniken. Vi satt och såg på film hela vägen ner.. hehe lyx.. även maten va nice.. fast vi sov en hel del också. När vi skulle in i Miami så va det en helt otrolig passkontroll med fingeratryck på bägge händerna och foto av ansiktet. Vi hade väldigt kul åt att "dom där" amerikanarna av så noga. Värmen i Miami va slående skulle man kunna säga. Under tiden vi väntade på planet sov vi på golvet. Det tog en väldig tid innan vi fick gå om bord.
Flyget mot La Paz va inte lika imponerande. Men det gjorde inte så mycket för vi sov nästan hela vägen. borstätt från att vi blev väckta för att äta mat mitt i natten. Mycket skumt.
På La Paz var vi alla lite yra och trött. Detta berodde ju på att den flygplatsen ligger så högt upp. 4000 meter över havet. Helt sjukt. Sist men inte mins satte vi oss på planet mot Cochabamba. tittade på den fantastiska utsikten. Helt makalöst vilket landskap det är här i Bolivia. När vi landade blev vi varmt mottagna av ett gäng pastorer som vi ska jobba med. Vi fick till och med blommor i vaser. :) Alla är så glada och trevliga. För att ta oss till själva boendet tryckte vi in oss i två bilar. hehe Spännande inte alls som i Sverige. Så kom vi till slut fram till vårt mål den före detta svenska skolan i Cochabamba. Mer om reseten av kvällen i nästa inlägg nu ska jag äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar